Och så var de bara två...

Den här bloggens tid börjar lida mot sitt slut, tre av kattungarna (Kajsa, Vera och Sigge) har flyttat till sina nya hem och allt verkar gå bra. Kajsa sov enligt uppgift hela vägen hem och verkade mer än lovligt nöjd. Swea verkar också glad och nöjd över att slippa vara helt hormonstyrd och samtidigt agera mjölkmaskin, nu är hon sitt gamla vanliga jag igen och plötsligt förstår vi åter hur kattungarna kunde få så fina lynnen. Swea är en riktig stjärna när hon slipper oroa sig för barnen. (hon var givetvis en stjärna med ungarna hela tiden, men nu är hon Husses Prinsessa igen).

Jag såg att internets troligtvis mest godhjärtade och viktigaste kattblogg, Wikipedia, undrade om vi inte kunde ordna en gruppbild. Tro mig - vi försökte. Husse höll fast alla kattungar i en klump och på ett-två-tre skulle han släppa och jag fota, vid två och en halv ungefär exploderade kattungarna åt alla håll och försvann. Så det blev tyvärr inget av med den saken.

De som bor kvar här är Femman Alfons (han ska flytta i morgon) och så Fyran Sylwester som ska stanna här. Såhär gulliga var de i alla fall tidigare ikväll när de hade kraftmätning:

Köttbullsfeber

I morse när jag klev in i köket hörde jag ett så märkligt ljud. Det lät som ett mellanting mellan en mycket gammal tandlös farbrors snarkande och en tiger med hicka. Om ni kan tänka er det.

Källan till ljudet visade sig snabbt vara Zigge. Han hade tydligen lyckats klättra upp till hundens frukostskål (medan hunden sov) och sen stulit sig en köttbulle. Och Zigge ville att vi skulle ha jä-häävligt klart för oss att han INTE. TÄNKTE. DELA!!!!!

De följande 10 minuterna gick ut på att Zigge bar sin köttbulle fram och tillbaka genom huset med sin värsta skrytmin i ansiktet (likt hur ett lejon släpar en antilop tyckte han själv). Bakom travade fyra syskon som "ocksåååå vill smAAAAAAkAAAA!!!!".

(det fick de inte)

När Zigge satte sig som en hamster med en nöt orkade jag inte se spektaklet längre utan gick och satte mig i trädgården för mig själv. (med en helt egen köttbulls-späckad smörgås. Heheheheheheheee).

Jag är helt enkelt en hejare på konflikthantering.

blev döpt sist, MEN LIKA GLAAA FÖR DE E JAAAAAA!!!

Vi fick precis mail från Treans nya familj, han har fått ett namn nu. Och han är mäkta stolt givetvis, han tycker faktiskt att han fått det aaaallra snyggaste namnet.

*trumvirveeel* Han ska heta:

*andäktig paus*

 Zigge! 

Såklart kommer några bilder av Zigge också, för han vill hälsa till sin nya familj, speciellt till sin nya lill-matte Hanna!

Vi seltränar!

Några av katterna ska bo i lägenheter när de flyttar härifrån, därför passar vi på att selträna dem så det ska gå så smidigt som möjligt i framtiden. Sjukt kul att vara ute tycker i alla fall småkatterna!

De har alla sina olika specialiteter, Trean ÄLSKARRRRR att springa fram och tillbaka på gården, jaga hunden, förförlja ragdollsen och bara kurra så högt att marken skakar.

Alfons (fd Maschopalami/Femman) har tagit med sig sin favorithobby, nämligen klättring, ut. Igår stod jag nedanför ett äppelträd i 30 minuter medan han klättrade upp, skrek att han ville bli räddad, blev nerplockad och sedan klättrade upp igen. Han tröttnade aldrig! (det gjorde däremot jag. speciellt efter att han klättrat så högt att jag inte nådde honom utan fick klättra efter....)

Ingen av dem har heller några invändningar mot selen, så det här ska nog gå utmärkt! Jag försöker få dem att komma på kommando också, men än så länge är det snarare de som tränar mig än tvärt om.
 

"Ja ä så schuuuukt högt upp nu!!!!" (120 cm)

Men neeeej inte vara på marken! Jag är en apkatt har jag sagt!

Trean smyger på skalbaggar och annat som bör jagas och dödas.

"Nån dag ska jag lära mig klättra neråt också, men inte just idag. RÄDDA MIG FORT så jag kan klättra upp igen!"

"Varför ligger vi bara här, kan vi inte göra nåt kuuuul?? Klättra tex!"

"IIIIIIH ETT FARLIGT LJUD!!!!"

Alfons och hans jättelånga svans på innergården

Lite mer Alfons. Enligt A så verkar han bli grönögd som mamma. Så snyggt!

Trean smyger lite mer

Kolla vad bra jag har gömt mig!!!!!! //Trean

Hej du nannyn! Jag ser ett träd! Vi måste dit fort!

Trean i full färd med att förfölja en mycket irriterad Ragdoll

Allt jag ser är mittmittmitt. Det där trädet, och det dääär trädet, och det trädet är också mitt!

Neeeej jag vill inte gå åt ditt håll, vi går hitåt istället! ksskssksssss nannyn, kom dåå!

Kajsa Kavat/Ettan vill också visa upp sig!

Alla ungar är tingade, och Ettan - som fått det alldeles utmärkta namnet Kajsa Kavat - vill såklart hälsa till sin nya familj med idel snygga bilder av sig själv. Det bästa hon vet!

Kajsa är så mäkta stolt över sin nya familj att hon redan nu börjat förbereda sig för flytten. Hon funderar på olika trick hon ska lära sina hundar, hur hennes trädgård kan tänkas se ut och ifall hennes nya familj också tycker det är gott att äta fil till frukost, för det gör alltid hon! Hon har även prövat ut ett nytt halsband för ett sånt måste stora katter ha säger hon stolt. Och hon är ju stor nu! Men framförallt övar hon på värmländska, det ska bli hennes nya grej säger hon på sin allra bredaste fejk-dialekt. Sylwester (fyran) sparkar henne i huvudet varje gång hon sätter igång att babbla men det bryr hon sig så rakt inte om.

"alltså vi måste ta tuffa bilder åt dem! så de förstår att jag längtar och liksom är tuff samtidigt, hajjar ni?"

"den här minen ska jag göra åt mina hundar när de äter något äckligt, så de förstår att de inte får pussa mig just då. ingen får pussa mig om jag inte säger till! Speciellt inte om man ätit något äckligt! SPECIELLT INTE OM MAN ÄTIT BAJS!"

"Jag har paxat en jättebra familj! Har jag sagt det? Kanske ett par gånger idag när jag tänker efter, 200 ungefär, men inte på värmländska! Det ska jag strax göra!"

Sen tyckte vi att det skulle bli fint att fota henne vid blombuketten. Det var kanske inte riktigt vad Kajsa själv hade tänkt sig.

"Posera med blommor? NÄ-EEEJ!!!! NIX!!! NEJET!!!!"

Oturligt nog för Kajsa doftar blommorna väldigt gott, så gott att kattungarna inte riktigt kan låta dem vara utan ofta måste slicka lite i dem för att smaka. Så hon hade vissa problem med att upprätthålla sin NEJ-känsla inför buketten.

"Men guuuuud jag skulle ju posera med en DÖD ÄLG! inte. med. blommor. Ni två är bara såååå pinsamma! Vad ska mina nya hundar tro om mig nu?! Att jag är en vekling! Det är precis vad de kommer tro! Ni förstör mitt LIIIIV!!!!"

"Känner mig smutsig bara vid tanken! Blommor alltså! Usch!"

"Alltså, jag vill ju liksom att min nya familj ska få se mig i mitt rätt element. På ett slagfält! Förstår ni två lite trögt nu igen? Ni ser ut så i alla fall. Min nya familj, den skulle aldrig missförstå mig såhär! I alla fall inte efter att jag lärt mig prata värmländska, då kommer de förstå allt jag säger!"

Hjälpsamma A puttar en motvillig katt närmare blommorna för en ääännu finare bild.

"Bläää! Får ju lust att hosta upp en hårboll! Urk!"

"Åååå lilla blomma jag vill pussa dig! MMM BLOMDOFT!!!"

"Ja äääälskar blommor! Det är ju det jag alltid sagt! Sniffesniff!"

"Nej nu måste jag tyvärr gå! Har uttal att öva på och bröder att slå i huvudet!"

Och det var dagens Kajsados! Världens kurrigaste gos-katt när hon känner för det, världens trotsigaste om man gör fel.