Matte har en favoritkatt, Husse har en, och jag - nannyn - har alltid tindrat lite extra för Femman. Och med "tindrat lite" menar jag favoriserat vilt. Så känsliga läsare varnas för att det här inlägget kanske inte kommer kännas helt objektivt.
Femman vägde ungefär 30 gram mer än de andra när han föddes, och han såg ut som en bekymrad liten valross de första veckorna. Han vägrade förstå saker, när de andra kattungarna hade ätit sig mätta sju gånger om redan så spottade Femman bara ut tutten vi tryckt in i hans mun och gnällde högljutt. Mycket besvärligt att ha en hungrig kattunge som vägrar dricka mjölk. När vi hade förklarat grejen för honom kanske tvåhundratolv gånger så insåg han dock storheten i dessa magiska mjölkkranar, och han försvarade länge sin plats som kullens tjockis.
 |
| Såhär såg han ut när han var en japansk valrossfarbror |
På tal om valrossmustascher och kulmagar - han var faktiskt en av de minst söta kattungarna tills dess att han öppnade ögonen, då uppenbarade sig jordglobsstora, glänsande, babyblå ögon i hans fantastiskt näpna lilla ansikte. Ett tag var han så bedårande vacker att det gjorde lite ont att titta på honom, ni vet hur kattungar är, de är helt enkelt sjukt söta. Speciellt Femman.
 |
| den här fasen var ju direkt jobbig, vansinnigt gullig |
 |
| tänk att de varit såhär små! Blir så nostalgisk nu |
Okej, jag börjar bli lite väl sockersliskig nu.
Men den katten, han är den bästa katten.
Vartefter kattungarna växte visade det sig att han inte bara begåvats med ett ansikte taget ur en sagobok, hans svans växte tills den var tre gånger längre än de andra kattungarnas. Faktiskt gick det så långt att vi började kalla honom för en svans med katt och inte tvärtom. Den är ungefär lika lång som hela hans kropp och fungerar lite som en sån där flagga man sätter på sina barn när de är i mataffären, så de inte ska försvinna bakom hyllorna. Den löjligt långa svansen har gett honom arbetsnamnet
Maschopalami, efter den här långsvansade figuren:
 |
| Notera att det är fritt fram att byta namn på honom, Maschopalami är omöjligt att stava. Och ganska svårt att ropa. |
Han är en mycket eftertänksam med hysteriskt vild katt. Hur nu de går ihop. Jag antar att han helt enkelt tänker igenom sina illdåd extra väl innan han utför dem. Han ligger i bakhåll för de andra, hoppar som en ekorre mellan möblerna eller spatserar trotsigt runt i blomkrukor samtidigt som han försöker se ut som att han inte alls förstår att han bryter mot några regler. När han inte gillar något stänger han in sig i sin egen lilla bubbla, ser man någon gång en kattunge som sitter och stirrar in i väggen med bestämd min, då är det Femman som blivit upprörd för något och vägrar prata med de andra.
 |
| typisk bakhållsliggar-min |
 |
| "ge mig det där fingret!" |
 |
| "Meera morrhårskli hitåt!" |
